När man kanske har ätit liiiite för mycket kakor på sistone…

Standard

… Då bakar man bröd! Närmare bestämt, tekakor!

Ingredienser
5 dl mjölk
4 dl havregryn
½ msk salt
150 g smör
1 pkt torrjäst
7-8 dl vetemjöl

Gör såhär:
Koka upp mjölken försiktigt. Ta av kastrullen från plattan när mjölken är såpass varm att det nästan gör ont när du känner på den. Häll i havregryn och salt. Låt blandningen stå i ca 20 min, då hinner grynen svälla upp och blandningen svalna tills den är lite för kall för att jästen ska må bra. Då smälter du smöret och rör ned det i grynblandningen, då blir den precis perfekt temperatur! Häll ner jästen och blanda ordentligt. Tillsätt mjölet lite i taget och blanda tills du har en fin och lagom fast deg. Låt den jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Knåda degen ett par minuter och dela sen upp den i så stora bitar som du vill ha. Rulla dem runda, lägg dem på  plåtar, platta ut dem och nagga dem med en gaffel. Låt dem jäsa i ca 20-30 minuter under en bakduk. jag penslade mina med uppvispat ägg för en fin brun yta och hade lite havregryn på. Grädda mitt i ugnen på 225 grader i ca 10 minuter. Olidligt gott!

Skamlöst stulet från Kaksmulan!

Annonser

En ursäkt

Standard
En ursäkt

Ursäkta min knappa uppdatering på sistone. Jag har tre recept på lut som ska postas inom en snar framtid. Jag har dock en bra orsak till min frånvaro. Det var min 21-årsdag igår och jag har fått tillökning i form av en liten, fluffig, elva veckor gammal kaninpojke som heter Arnold. Än har jag ingen bild på plutten som riktigt speglar hur söt han är, så för tillfället får ni en bild på hans namne. Det allra sötaste med Arnold är att ett av hans öron alltid står upp, så han ser ständigt ut att lyssna efter något.

Applefrenzy

Standard

Min syster hade köpt en laddning med svenska äpplen och jag fick ett gäng av min mor, från deras äppelträd på landet. De låg där i fruktskålen och stirrade provocerande på mig, dag in och dag ut, tills de började närma sig det där stadiet då man inte vill äta dem längre. Så.

Jag och min syster slog på stort och gjorde både smulpaj och äppelkaka. Båda blev extremt goda! Väldigt enkla recept där fokusen ligger på den söta smaken av svenska äpplen.

Äppelkakan var nästan pinsamt enkel. Det var bara att skala äpplena, dränka dem i socker och kanel, och… blanda lite klassisk sockerkaksmix. Jag är väldigt bestämd med att man aldrig ska skämmas för att använda någon form av mix. Det är helt okej. Plus att om det blir fel så kan du skylla på mixen, för det är tekniskt sett inte ditt fel. Fantastiskt.

Däremot tycker jag alltid att man ska pimpa kakan med extra smör och ägg, och alltid, alltid smaksätta. Så smörj och bröa din finaste form, häll i smeten i ett tunt lager, lägg på ett lager äpplen och upprepa tills både dina äpplen och din smet är slut. Släng in kakan i ugnen med temperatur och tid enligt sockerkaksmixens paket.

Var noga med att sockerkakan är helt torr i mitten när du tar ut den, den extra fukten från äpplena kan göra att det var längre tid för mitten att bli solid. Det fick jag erfara, tråkigt nog, men det var bara att slänga in den igen tills den var klar. Det är så lätt att sabba saker när man är otålig, och det är jag nästan jämt.

Till smulpajen så får man göra lite, lite mera själv, men det är så lite att det knappt räknas. Men! Vad det gäller smulpaj, så är det INTE okej att använda mixen som man kan köpa på Ica. Så lat får man inte vara, för smulpaj är löjligt enkelt. En förståndshandikappad get kan klara av det. Så, är vi överens? Ingen smulpajsmix? Bra, toppen. Då kör vi det absurt enkla receptet!

Smulpaj
Ingredienser

100 g smör
1,5 dl havregryn
1,5 dl vetemjöl
2 msk socker

Gör såhär:
Sätt ugnen på 225 grader. Smält smöret och blanda det med de övriga ingredienserna tills det är smuligt. Skär upp äppelbitar (eller vad du nu vill ha för gott i, allting är gott i smulpaj.) och täck med kanel och socker. Fördela jämt i en form och strö smuldegen över så att den täcker det mest. Skjuts in i ugnen i 25 minuter, eller tills ytan är gyllene och det luktar gott i ditt kök.

Två lätta och goda efterrätter som passar de flesta sällskap. Passa på nu när det finns fina svenska äpplen att utnyttja! Receptet på smulpaj fick jag från boken ”Mat för Dig”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bulläventyr

Standard

Dagens nomnommiga recept är… bullar! Lite lätt pimpade bullar. Fluffiga, luftiga bullar som man inte kan sluta äta. ‘Nuff said.

Sanslöst goda bullar

Ingredienser
1 paket jäst
1/4 cup fingervarmt vatten
1/4 cup socker
2 ägg
6 matskedar smält smör
1/2 cup crème fraiche
3 1/2 cups mjöl

Fyllning
Här är ett passande ställe att använda fantasin. Vad sägs om smält choklad, hallonsylt, marshmallows, kola, apelsin eller kanske någon av klassikerna, kanel, vanilj eller kardemumma? Vadsomhelst som du tror blir gott, experimentera!

Jag hade lite bullmani och gjorde fyra olika satser. I den första hade jag kanel, kardemumma, lite muskotnöt, mörk sirap, socker och smör. I den andra hade jag vaniljsocker, socker och smör. I den tredje hade jag espressopulver, socker, ljus sirap och smör. I den fjärde och sista blandade jag smör med min allra bästa vän, Mr Schoko, som är typ Nutella fast tusen gånger godare, det är en chokladsmet där de varvar vit och mjölkchoklad. Olidligt gott.

Och istället för att ha uppvispat ägg och pärlsocker, prova med kristyr istället! Blanda 1 dl florsocker och 1 matsked varmt vatten, och eventuell smaksättning (vanilj funkar alltid). Ringla över lite snyggt när bullarna är klara.

Gör såhär:
I receptet som jag helt skamlöst stal från Gingerbread Bagels så står det att man ska sätta igång ugnen på låg temperatur och sen stänga av den, för att sedan ha degen där inne på jäsning. Men det vill jag inte göra, för senast jag gjorde det så smälte min plastfolie över min deg, vilket gjorde mig väldigt grinig. Därför brukar jag sätta ugnen på ca 175 grader och ha den på, och sedan ställa min jäsande deg ovanpå ugnen, där den har det varmt och skönt. Men ha inte på fläkten bara! Då blir den kall ovanpå och varm undertill, och jäser dåligt. Kom ihåg det!

Blanda jästen med det fingervarma vattnet och häll i sockret. Blanda sedan i ägg, smält smör och crème fraiche. Vispa tills det är helt slätt och utan klumpar. Ha sedan i två cups mjöl och blanda. Mixa i resten av mjölet och fortsätt mixa i ca 6 minuter, eller knåda för hand!

Häll lite rapsolja i en bunke och stryk ut det över hela bunken med lite hushållspapper. Täck bunken med plastfolie och en handduk. Ställ den på din varma ugn och låt jäsa i en och en halv timme. Passa på att dricka lite kaffe och titta på din favoritserie, eller läs en fin bok. Jag rekommenderar ”Horns” av Joe Hill, som är en toppenbok. Eller vadsomhelst av Claire Castillon.

När din deg jäst klart så är det dags att mjöla in diskbänken och ta fram kaveln. Stjälp upp degen på bänken och knåda in lite mjöl så att den inte fastnar överallt. Dela den i två bitar och lägg den ena åt sidan. Kavla ut degbiten till en lagom tjocklek. Täck degen med smör och socker. Sen är det dags att ha på den fyllning som du har valt. Rulla ihop degen tätt och skär i skivor, så breda som du vill ha dem. Ät snuttarna. Man får inte ont i magen av dem, det är bara strunt som vuxna lurade i oss när vi var små. Allt som blir över –  ät det. Ät!

Lägg bullarna i formar och låt de jäsa under en handduk i 45 minuter. Om du vill ha pärlsocker på dina bullar, så ska du göra det nu. Knäck ett ägg och vispa lite lätt med en gaffel, pensla på bullarna och häll på så mycket pärlsocker som du vill ha (om det inte krasar extremt mycket mellan tänderna när du äter dem så har du för lite, och det är oförlåtligt.) Släng in bullarna i ugnen i ca 20 minuter, ha koll så att de inte blir brända.

Om du vill ha kristyr på dina bullar så kan du göra i ordning den när de precis kommit ut ur ugnen. Blanda ca 1 dl florsocker och 1 matsked varmt vatten. Ha gärna i lite vaniljsocker/vaniljextrakt så blir det extra gott. Ringla över dina varma bullar och låt stelna. Sen… ät! Ät tills du spräcker dina favoritbyxor. När dina eller dina gästers brallor spricker, då vet du att du har lyckats.

Här hittade jag receptet!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Knäckmuffins med mjölksmörkräm

Standard

I söndags promenerade jag en mil ute i Ursvik med mina vänner, så naturligtvis hade jag bakat så att vi kunde fylla på eventuella kalorier som vi kanske blivit av med. Jag experimenterade lite med Leilas basrecept för cupcakes (som är det bästa cupcakesrecept jag provat) och mjölksmörkräm. Det var väldans gott, men tyvärr blev dom väldigt fula. Jag hittade två olika recept för mjölksmörkräm, och jag valde fel. Jag skulle ha valt den som hade 450 g smör istället för 250 g, nu blev den tyvärr rinnig och gick inte att spritsa, vilket deppar mig eftersom spritsning är det bästa jag vet. Depp. Plus att jag använde blåbärspuré för att färga dom blå, men dom blev grå istället. Dubbeldepp.

Men! Cupcakesen blev jättegoda, lite annorlunda från hur jag trodde att de skulle bli men absolut värda besväret. Jag hackade upp en budgetversion av Werther’s gräddkolor som jag köpte på Lidl och hade i smeten, de smälte till ett tunt lager kola på botten som var både krispigt och kladdigt. Urgott. Och mjölksmörkrämen må ha varit ful och rinnig, men god var den i alla fall. Fingerlickin’ good.

Mjölksmörkräm

Ingredienser
1burk kondenserad mjölk
450g rumstempererat smör

Gör såhär:
Vispa ihop mjölken och smöret till en slät kräm. Ställ in i kylen så att den stelnar till lite, men inte helt! Den måste fortfarande gå att röra i, annars går den inte att spritsa.

Här hittade jag receptet!

Knäckmuffins

Ingredienser
100 g smör
2 ägg
1.5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Gör så här
Sätt ugnen på 195° c. Hacka upp (eller krossa i en mortel) en försvarlig mängd kolor till jättesmåbitar. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker tjockt och vitt. Rör ner smält smör och mjölk. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd ner i smeten med en slickepott, det bevarar smetens fluffighet. Vispa därför inte, den som gör det får stryk. Nej, okej, men jag kommer se väldigt ledsen ut när du gör det. Tänk på det innan du vispar.

Placera ut pappersformar i en muffinsplåt, kom ihåg att använda fina formar. Jag hade Barbapappa på mina. Grädda i mitetn av ugnen cirka 10 minuter, eller tills de har en fin gyllene färg och en provsticka är torr när du drar ut den. Ät i gott sällskap (eller mitt i natten när du inte kan sova).

Här hittade jag receptet!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I’ve been expecting you, mr Bond

Standard

Vanligtvis är det måndagarna som är min eviga fiende, men jag tror minsann att torsdagarna har begått myteri och allierat sig med min nemesis. Den smyger liksom på en. Man tror att dagen går ganska bra, man får en ny vän på jobbet, man får gå hem två timmar tidigare, P3 är extra roligt. Men så kommer man hem, och bestämmer sig för att baka. Närmare bestämt, finbaka. Baka ett sånt recept som man sparar i månader innan man försöker sig på det, för man vill så gärna att det ska bli bra och gott.

Man börjar. Tiden går. Man multitaskar, bakar, och tittar på The Nanny samtidigt. Lyssnar på fin musik och dansar tills man inser att grannarna kan se rakt in genom fönstret och så slutar man plötsligt, känner sig obekväm och önskar att man hade tänkt på att dra ner persiennerna.

I slutskedet av bakandet så är man hungrig. Och eftersom man förbereder sig på att äta extrema mängder gottigott, så tar man fram en morot och två knäckemackor. Men! När man ska skära upp sin morot så slinter man till och skär av en försvarlig bit av fingret. Just i det ögonblicket kommer man ihåg att man inte tycker om blod. Men, man biter ihop och fortsätter baka, täckt av plåster. Man tar ut formen ur den avstängda ugnen där den stått för att jäsa och äntligen, äntligen, ska den snart vara klar.

Just här slår torsdagarna till. Det innan var bara en försmak. Nu sitter torsdagarna i en snurrstol och vänder sig om i precis rätt sekund och säger ”I’ve been expecting you, Mr Bond- I mean… you there.” Så lyfter man på handduken och ser, att det lilla lager med plastfolie som man har runt formen… har smält. Trots avstängd ugn.

Katastrof. Fyra timmars arbete åt helvete. Då är det helt okej att fälla ett par tårar, sparka på köksdörren och demonstrativt ha armarna i kors, sätta sig ner på den enda köksstolen med en dyna och sura i en kvart.

En sur period senare står man och googlar recept på gräddsmörkräm med kondenserad mjölk i fast utan smör, men alla har smör och nu är ju såklart smöret slut. Då är det det perfekta tillfället för ens storasyster att komma hem. Med en kram och ett paket chokladtårtemix så känns det genast lite bättre. Nu luktar det choklad i hela köket och jag har kommit över mitt gigantiska misstag.

Kontentan av detta är väl, att ibland failar man miserabelt. Och det är okej, för det är så man lär sig. Då behöver man bara en kram, tröstsocker och en dålig 80-talsfilm. Sen är det okej igen.

Så, torsdagarna, ni fick mig inte. Ni var nära, men i sista sekunden slank jag undan. We shall meet again…

Detta bildspel kräver JavaScript.